Detta läste jag på Blondinbellas blogg.
Alltså, så jävla roligt och smart skrivet. Flickan är bara 13 år.
Mina föräldrar skildes när jag var 7 år. Det är klart jag har jobbiga minnen från det men egentligen var jag nog själv inte så ledsen. Jag var ju ganska liten. Men ledsen för det allt runt omkring.
Att mamma var ledsen och den stora förändringen.
Jag tänker nog på det mer i dag. Ju mer jag reflekterar över det destu mer inser jag vilken hemsk situation det är för ett barn, MEN så länge man är önskad och älskad av båda sina föräldrar PLUS att föräldrarna aldrig talar illa om varandra inför så kan det gå ganska bra ändå.
Att ha två boenden tyckte jag var jobbigt. Ett barn har ju oftast en trygg bas. Då är det verkligen upp till den föräldern som flyttar att skapa trygghet och göra så att man känner sig välkommen.
I slutändan så gör alla föräldrar så gott man kan.
Jag hoppas innerligt med hela mitt hjärta att Edith får växa upp i ett hem med båda mig och Christoffer tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar