Sanningen om...

När jag var gravid med Edith så snackade alla hela tiden om sömnen och om hur viktigt den är.

Till och med min pappa sa, se till att sova när hon sover och låt varandra sova. Det är så viktigt.

Man blir knäpp av att inte sova. 

Jag tänkte inte så mycket på det. Tyckte bara det var konstigt alla bara snackade om sömnen.

Christoffer har sagt att i början tänkte han, detta var ju hur lätt som helst. Haha! Just med sömnen i början är man ju helt speedad så du klarar dig på lite sömn länge.

Nu...ja mina påsar under ögonen lär ingen missa. 

Så nu fattar jag vad alla har snackat om. My god! Att få sova är det viktigaste!

Sen måste jag bara få tillägga en sak. Det är så underligt men samtidigt fantastiskt. Den personen som rånar dig på din sömn är den lilla personen som tillför en massa känslor som överväger all sömnbrist i världen.

När jag läser kändiskvinnors bloggar om deras nyblivna moderskap så kan jag inte låta bli att bli att bli...ja jag vet inte vad det är för känsla.
Just te x när de skriver om sömnen. I början skriver många att deras bebis sover sååå bra och att dom själva får också en god natts sömn. Hur kan andra mammor vara så trötta typ signalerar deras inställning lite.
I början när man läser vissa mammabloggar så sover deras bebis så gottigt så. Mamman hinner sminka sig, luncha och allt möjligt.

Det jag kan bli förvånad över är hur de skriver det. Precis som om det är någon prestige över att deras bebis sover så bra eller när det gäller något annat.

Nästan lite kaxighet över det. Var är ödmjukheten?

Sen går det en tid och det är tydligt hur trötta de är. Påsarna under ögonen blir större och större för varje blogginlägg.

Till sist kommer inlägget om hur trötta de är. Deras bebis sover så ryckigt och de hinner inte göra nånting. Nu vädjar de till andra mammor där ute om sömntips.

Haha Hehe Hi Ho Ho. Jag är elak. För jag kan inte låta bli att njuta lite. 

Mammor över lag är ganska dömande när det gäller varandras barn. Va, sover inte ditt barn hela natten? Eller oj vad jobbigt det måste vara för dig när hon inte gör ditten eller datten.

För min lilla krabat, han sover och äter och utvecklas precis efter boken. Haha!

Det luktar osäkerhet så det stänker på tapeten. Och det tycker jag är synd. Varför måste man visa upp en fasad? Både på en blogg eller i verkligheten till sin omgivning?

Min amning gick si så där med Edith av flera anledningar. Jag hade säkert kunnat fortsätta men jag valde själv att sluta för det kändes bäst för mig. Punkt slut. Då menar jag inte att jag kände mig stark när alla påpekade att jag inte ammade. Tvärtom. Jag kände mig så sjukt svag och liten. 

Christoffer stöttade mig jättemycket så nu är min känsla som stark starkare än vad min känsla som svag var. 

Gud vilket liv över amning. Varför ska man behöva ursäkta sitt moderskap? Det är just en moder du är.

En moder som tar sina egna beslut för dig själv och ditt barn. 

Man är inte alltid en supermamma och såklart finns tankarna kring om man gör rätt eller fel.

När jag träffar en vän som har barn så vill jag bli stöttad och bli peppad. Att vi kan njuta av varandras barn och ge komplimanger för just hur underbara våra stjärnor är. Och säga till varandra, vilka stjärnmorsor vi är.  Haha!

I bland kan jag känna att andra vill åt ens ömma punkt. Bara för att dom själva vill få lite självkänsla i sin egen mammaroll.

Dagens mammor och vissa andra som har åsikter om det mesta är så hårda mot varandra så det finns inget utrymme att få visa sig svag.
Att just få visa det är ett redskap att utvecklas och bli starkare än vad du var innan.

Var snälla mot varandra.