Jag älskar Edith så mycket. Det är ofta jag tänker, usch gjorde jag fel nu? Sen i bland kan jag känna, fan vilken grym morsa jag är! Haha!
Jag tror det är mer vanligt att en mamma ställer högre krav på sig själv. En pappa kan mer balansera mellan att vara sin person och att vara pappa.
Jag gillar författaren Jesper Juul. Han säger att det är viktigt för föräldrar att få vara lite själviska.
Att inleda en mening med jag vill och nu känner jag...osv.
Han skriver att det är bra för ett barn att inte alltid vara i centrum och att få lära sig att mamma och pappa har också behov.
Men det jag tänker på är hur man fördelar det bra? Det kan väl inte vara någon som vet det exakt?
Jag vill ju att Edith ska få hela min uppmärksamhet och kärlek gränslöst men på samma gång vill jag visa att jag måste också få lov att göra saker medans hon väntar.
Och hur gammalt är ett barn när man lär dom detta? Och på ett bra sätt? Jag menar hur lätt är det?!
Att lära den du älskar mest i världen att nä nu har mamma lite behov här. Haha!
Ofta när jag ska tala med någon annan förälder om detta så tittar dom på mig som om jag vore lite koko i bollen. Blir dom kanske rädda för att jag vågar visa min osäkerhet?
En förälder ska ju alltid vara så självsäker. Och det är klart...barnet ska ju känna att ens föräldrar är trygga i det dom gör men jag kan också känna att en förälder som kan säga till andra och till sitt barn, att man inte är perfekt är viktigt. Att man kanske inte alltid har gjort rätt men allt man gör är i tro och hopp att det är det bästa för ens barn.
Bara för du är förälder så betyder det det inte att du alltid har rätt. Jag tycker det är viktigt att visa sitt barn det. Att du som förälder är lyhörd för vad ditt barn kände och känner.
Visa dig ödmjuk i din förälder roll.
Att respektera deras känslor.
Någon reflektion på det?
24 Oktober 2012. Tänk att det var min lilla flicka som låg där inne.
Vilken intressant läsning!! Håller verkligen med dig i alt det du skriver! Tror att så gott som alla föräldrar någon gång känner sig osäkra i sin roll men vågar inte alltid erkänna det! Det viktiga tror jag också, precis som du skriver, är att man tänker på barnens bästa i det man gör. Sen blir ändå inte allt rätt varje gång. Det krävs nog att man är Väldigt stark som person för att våga erkänna att man faktiskt kan göra fel...
SvaraRaderaPå många av de föreläsningar jag varit på med jobbet rekommenderar man, eller hänvisar till just Jesper Juul!!
Kram
Helt för längesen du bloggade nu! Kram Petra
SvaraRadera